Publicerat: 8 mars 2019

Linda stortrivs i en grabbig bransch

Linda Bexdal, 40, sitter med ett gäng ritningar framför sig. Arbetsplatsen är Jacobsskolan, där hon jobbar som arbetsledare för ett större renoveringsprojekt.  Inte en enda sekund har hon ångrat att hon sadlade om från undersköterska till byggnadsingenjör.

Hon tröttnade helt enkelt på jobbet i sjukvården. Slitsamt med för lite resurser och dåligt betalt. Och helt obekant var hon inte med byggbranschen eftersom hennes man jobbade som snickare och hon själv gillade att hjälpa till när det gällde att hugga i med renoveringar och annat som behövde fixas.

Dessutom tyckte hon inte om jargongen där hon jobbade – i sjukvården alltså.

Men oj, tänker förstås vän av ordning. Är det inte så att byggbranschen står för den jargong som kan vara jobbig för kvinnor.

Så har inte Linda Bexdal upplevt det. Varken på de arbetsplatser i byggbranschen där hon har praktiserat under utbildningen eller där hon senare har arbetat.

Linda skräder inte orden. Hennes upplevelse är att det på arbetsplatser inom sjukvården som domineras av kvinnor finns alldeles för mycket intriger, skvaller och småsinthet. Tissel och tassel. Hon tycker att man ofta går i sin egen lilla bubbla utan perspektiv.

– Jag jobbar hellre med män än med kvinnor. Här är det raka rör. Man säger vad man tycker och sedan är det inte mer med det.

– Jag har aldrig råkat ut för några trakasserier. Nu är jag den enda kvinnan här på Göinge bygg. Det funkar alldeles utmärkt.

Linda Bexdal kan till och med bli trött på allt prat om jämställdhet. Att kvinnor blir offer.

– Vi är människor. Är du en duktig kvinna ska du ha jobbet, men är mannen den duktigaste ska han ha det. Könskvotering tycker jag inte hör hemma på en arbetsplats. Det är ju kompetensen som är viktigt.

Efter två år på Yrkeshögskola, där sex av de 28 elever var tjejer, blev Linda färdig som byggnadsingenjör. Ett jobb som är helt annorlunda än det hon hade tidigare. Men hon sticker inte under stol med att utbildningstiden var jobbig.

– Jag hade ju två små barn och så jobbade jag extra för att få ihop det. Men det gick. Vet man vad man vill så går det. Och det visste jag ju. Men ritningar och byggprojekt, är inte det lite tråkigt?

– Nej, verkligen inte. Det är just omväxlingen och problemlösningen som gör att den ena dagen inte är den andra lik.

– Hela tiden dyker det upp situationer som måste lösas. Det gillar jag. Framtiden då?

– Ja, nu är jag arbetsledare. Nästa steg får väl bli platschef då, svarar hon och skrattar.

Någon tanke på att byta bransch finns inte och hon uppmanar andra kvinnor att också ge sig in i den fortfarande av män så hårt dominerade byggsektorn.

Ett motto som hon tycker fungerar alldeles utmärkt är att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Det funkar både på kvinnor och män är hennes bestämda erfarenhet.

– Och, tillägger hon. Jag har märkt att en kvinna på en byggarbetsplats kan förändra stämningen ganska ordentligt till det mjukare.

–Så har i alla fall jag upplevt det.

Artikel från tidningen Norra Skåne som publicerades 2019-03-08